Varför skulle jag?
Tror ingen undkommit dem, såna där Facebookstatuser som börjar med en historia som får hjärtat att blöda (om människor i nöd, cancerdrabbade, misshandlade djur osv) och samvetet att börja hosta upp pengar. Historien är så hjärteknipande att det nästan går att bortse från den uppenbara Google Translateinfluensen som gör att man får tänka efter lite vad de egentligen menar…
Men sen kommer det; ”nio av tio kommer inte våga” utmaningar och faktiskt hot – som säger att om du inte står bakom detta är du en feg och ond människa.
Det är också vanligt att man ska sätta det på sin status i ”en timme” för att visa att man är en riktig vän eller att man verkligen har någon i sin närhet som är drabbad – vaddå en timme? Ska man ta bort statusen efter en timme?
Och det är väldigt viktigt att kopiera – INTE dela? Varför det? Står man ändå inte för den där åsikten eller är det den berömda Jantelagen som gör att ingen vill ta åt sig äran för de vackra formuleringarna?
Jag tycker att alla människor är lika mycket värda, blir ofta upprörd över orättvisorna i samhället, har drabbats av allvarliga sjukdomar i familjen, tycker att det är förfärligt när djur blir illa behandlade och anser att det finns väldigt väldigt många idioter här i världen. Jag blir också ofta berörd av de där inläggen tills jag inser att det är ett sånt där utmanande kopiera-inte-dela-inlägg, då blir jag mest irriterad. Jag vägrar låta mig utmanas att kopiera-inte-dela inlägg hur mycket jag än tycker att budskapet bör spridas.
Så…jag är också optimist och positivist 🙂 och självklart finns det ett sätt att lösa problemet. Det enklaste är förstås att vara lite rebellisk och dela fast man inte ”får” men ett annat alternativ är att skriva om texten och göra den till sin egen. Det är tillåtet att skriva ”Jag läste att” eller ”Jag hörde om” – uppge gärna källa om den är känd – och avstå från utmaningar och hot.
Med detta sagt överlåter jag åt läsaren att gilla, dela eller kanske inspireras av…
Ha en fantastisk dag!